I Sverige är det vänstern som stödjer den Palestinska befrielsekampen, och högern som stödjer Israels rätt att försvara sig med alla nödvändiga medel.
Betyder det att man får ett ställningstagande i Israel/Palestinakonflikten på köpet om man är anhängare av en viss ideologi? Om du är liberal, är du då automatiskt pro-Israel och om du är kommunist/anarkist, stödjer du automatiskt ursprungsbefolkningen, Palestinierna?
Gäller det omvända också, dvs att om du tagit ställning i Palestinakonflikten placeras du i ett ideologiskt fack? Jag är för ett fritt Palestina, betyder det att jag är vänster?
SvDs mellanösternkorre Bitte Hammargren replikerade en Timbro-rapport för ett tag sen och hävdar där att det inte är så enkelt att passa in Israel-Palestinakonflikten på en höger-vänster-skala:
En Hamasman som förbjuder sina döttrar att klä sig som de vill eller som stöder raketbeskjutning mot israeliska skolgårdar är inte ”vänster”. En israelisk regering som låter bosättare slå upp sina hus på privatägd palestinsk mark är inte ”höger” i traditionell mening. Att vara borgerlig betyder väl rimligen att man försvarar både folkrätten och äganderätten?
Men så publicerar den partipolitisk och religiöst obundna organisationen Palestinagrupperna en enkät inför EU-valet som åter igen bekräftar våra förutfattade meningar om Palestinafrågans politiska färg:
Vänster- och miljöpartister står med små nyanser närmast PGS linje, tätt följda av kandidater från Feministiskt Initiativ och junilistan. Längst från PGS linje står Kristdemokraterna, tätt följda av Folkpartiet, där det dock finns en del noterbara nyanser. Även moderaten och centerpartisten står långt från PGS, men också här finns intressanta nyanser. Socialdemokraterna finns någonstans i mitten, dock med en del viktiga besked.
EU-kandidaterna utgår till stor del från det egna partiets officiella åsikt i frågan men avslöjar sin dubbelmoral i flera fall. När det gäller sanktioner mot Israel kommenterar rapportförfattarna så här:
Kanske antyder folkpartisterna en öppning genom att fastslå att ”sanktioner från omvärlden kan vara berättigade när det finns en stark organiserad opposition inom ett land som efterfrågar det, som det var i Sydafrika med ANC.” Men sådana organisationer finns ju – såväl arabiska partier i Knesset som den FN-erkända palestinska paraplyorganisationen PLO. Det är ju de som kan jämföras med ANC. Eller menar folkpartisterna att de skall vara judiska organisationer som skall kräva sanktioner? Sådana finns, men de är inte stora, precis som de vita sydafrikaner som krävde sanktioner mot Sydafrika inte var många. Om folkpartisterna menar allvar föreligger alltså redan nu tillräckliga skäl för sanktioner.
Folkpartiet säger sig värna mänskliga rättigheter, där lika människovärde och icke-diskriminering är grunden. Trots detta erkänner man inte politiska rättigheter för de icke-judiska rörelser som finns i Israel och på de ockuperade områdena.
Även Folkpartister borde kunna ta tydlig ställning för sanktioner mot Israel och fördöma den folkrättsvidriga separationsbarriären som byggs på Västbanken, inom ramen för sin ideologi.
Samtidigt är det skillnad på hur vi utrikespolitiskt vill påverka konflikten, och ideologin hos dom vi stödjer i Israel eller Palestina. Exempelvis är vänstern för dialog med Hamas, en rörelse som är allt annat än vänster. Att stödja Hamas är främst ett ställningstagande för Palestiniernas självbestämmande, snarare än ett uttryckt stöd för Hamas antipati mot Israel.
Om Palestinafrågan nödvändigt måste tvingas in i en politisk skala stöter man automatiskt på kontradiktioner. Jag kan tillexempel inte förstå hur man kan säga sig värna folkrätt och mänskliga rättigheter, och i samma andetag låta bli att ta till sig FN-kritik och unik Röda Kors-kritik mot Israels krigsföring på Gazaremsan.
Bakgrunden till varför man är pro-Israelisk eller pro-Palestinsk har fler nyanser än politisk färg. Jag vill inte associeras med dem som är anti-Israel bara för att de hatar judar. Vi har inget gemensamt. På samma sätt förutsätter jag att proisraeler inte vill associeras med dem som stödjer Israel bara för att de hatar araber.
Men nu är det snart EU-val, och då kommer man inte undan den politiska anknytningen till Israel/Palestinakonflikten. EUs handelsavtal med Israel kan komma att frysas, om parlamentet vill. Och det går att rösta Palestinavänligt, oavsett ideologi!
stödjer du automatiskt ursprungsbefolkningen, Palestinierna?
är du inte klok? sen när är palestinierna ursprungsbefolkning?
Vad jag inte kan förstå är varför denna frågan alltid måste betraktas som en binär fråga, dvs en fråga där man antingen helhjärtat stöder den ena eller den andra sidan.
Kan man inte tycka att det är fel av Israel när de utvidgar sina bosättningar på Västbanken samtidigt som man tycker det är fel av de palestinier som tar skydd av skolgårdar när de skjuter raketer mot Israeliska mål, eller vad det nu än må vara?
Peter Nyqvist:
Så uppfattas det ju lätt när man (som jag) använder sig av benämningarna pro-israel/palestina, i brist på annat. Egentligen finns ju även i Sverige tyckare längsmed hela skalan, från anhängare av extrema bosättare som tycker att alla palestinier borde deporteras till intilliggande arabländer, till extrema islamister som å andra sidan anser terrorism vara en legitim metod att bekämpa Israel. För att generalisera ytterligare.
Det är lättare att generalisera och beskriva extremerna, men då framträder å andra sidan inte verklighetens nyanser: den stora massan i mitten, de pro-palestinier som inte stödjer raketbeskjutningar och de pro-israeler som är mot bosättningspolitiken och för en tvåstatslösning.
Jag vill gärna vara pro-MR och pro-rättvisa, och då landar jag i nuläget i ett ställningstagande i solidaritet med palestinier, och jag stödjer inte den Israeliska staten i dess nuvarande utformning, med en politik baserad på olika rättigheter beroende på etnicitet.
Ett stort problem med denna konflikt är att den allt för ofta beskrivs som en konflikt mellan två jämbördiga parter, vilket inte speglar verkligheten. Israel är ockupationsmakt med full militär och ekonomisk kontroll över den som utmålas som motpart. Förutsättningarna är inte lika, och då kan inte heller ansvarsbördan förväntas vara lika.
Dessa faktum borde göra ett ställningstagande självklart för alla dem som tror på lika människovärde.
Pingback: SR-korrespondenter tar inte ställning mot rasism « Roya – Intersektionalen